måndag 21 september 2015

WWW.LIVSGLITTER.SE



HOPPAS NI VILL FÖLJA MED

fredag 18 september 2015

NÅGRA FÅ TIMMAR AV EN LIVSTID


Ett litet kollage från veckans flöde på Instagram, Vildas rum har legat en hel del i fokus så att säga, vilket känns bra, att vi sakta men säkert försöker få lite ordning, pysslar med sådant som känns roligt för stunden, gamla och nya ideér får ta plats. 

Tanken har slagit mig att det känns som att vi "boar" ändå, precis som i slutet och under graviditet, när man brukar få ny energi för att göra klart allt man vill hinna innan bebis anländer. Det jobbiga är att man blir påmind om att det faktiskt inte kommer någon bebis om några månader, han har redan kommit, några få timmar av en hel livstid fick vi vara med vår lilla ängel, vår lilla L som vi längtat så mycket efter. Hjärnan är fortfarande ur balans och vill inte riktigt förstå, samtidigt som den förstår mycket väl vad som skett. Själen och kroppen är verkligen ett mysterium, bara det att kroppen överlever, fortsätter andas trots extrem fysisk och psykiskt smärta, bara det är ett under, hur mycket en kropp kan klara av egentligen...

Fredag, det är marknad i lilla spökbyn, kallar den så, för det är verkligen så den har blivit uppkallad, vissa tror knappt att det bor människor här längre, men det gör det. Det är bara synd att det inte blomstrar mer, ibland undrar jag vad vi gör här, varför vi bor kvar här. Men vi har våran lilla borg, mitt barndomshem, så länge man älskar sin lilla borg & har några älskvärda själar omkring sig så spelar det nog faktiskt inte så stor roll vart man bor. Men vi kan ju hålla tummarna för att just våran lilla spökby kanske blir mer vacker med tiden, trots att det är en gammal nedlagd gruvort...

Marknad var det ja, Vildingarna är såååå taggade, mindre taggad är jag, hade ju längtat efter den här marknaden, få gå med magen i vädret och bara vara lycklig. Nu är det bara tomt härinne, men vi får göra det bästa utav helgen ändå, Vildingarna kommer skina som solar, och ja, det smittar av sig...

Nu blev det mycket text, vilket egentligen inte var meningen från början, men när huvudet är fullt av tankar och känslor kan det lätt bli så. Jag hoppas ni förstår att detta är mitt sätt att bearbeta allt som hänt, få låta tankarna och känslorna komma ut i ord, istället för att stängas inne. 

TA HAND OM ER

torsdag 17 september 2015

TÄVLING - VINN TVÅ BARNTAVLOR

barntavla, barntavlor, poster, prints

För er som vill vara med och tävla om dessa två posters från LOVE by LIVSGLITTER så finns det en utlottning på instagram ( sök: livsglitter ). Sleep, dream & play är helt ny och båda tavlorna kommer med posten i A4 format!

HOPPAS NI HAFT EN BRA DAG,
KÄRLEK TILL ER

onsdag 16 september 2015

SUPERSÖT FÖRVARING & LIVET JUST NU


God kväll på er därute, hoppas ni haft en bra dag, här hemma tar vi fortfarande dagen lite som den kommer, känslorna är väldigt upp och ner precis som humöret och tankarna. Det var precis som kuratorn sa till oss, att vi skulle gå om varandra jag och J, när den ena är uppe är den andre nere, precis som en berg-o-dalbana, och lite så har det faktiskt varit. Men det viktiga är att vi har varandra och att vi kan acceptera när den andre vill vara för sig själv eller kanske bara vill vara nära. Livet är inte lätt just nu men vi försöker hitta små ljusglimtar ändå...

Att få pyssla med barnrummen och lägga fokus på Vildingarna just nu känns bra, att man hela tiden påminner sig om att det är för deras skull vi måste ta tag i livet och leva vidare även fast att det känns som hjärtat stannar ibland. Har även lite smått börjat skriva upp och planera inför framtida mål och kreativa projekt, bara det jag själv tycker skulle vara roligt, försöker vara noga med att inte lägga press, eller göra sådant som inte riktigt intresserar mig. Behöver guldkanter just nu och det är att få vara kreativ och skapa när kroppen tillåter, när orken finns...

barnrum, kaninlampa,magnolia, kids, kidsroom
Visar några bilder från Vildas rum och ett litet tips på supersöt förvaring i form av lego-klossar, finns i alla möjliga färger och just dessa ska jag skriva upp på önskelistan. Några vita, turkosa & rosa hade varit perfekt att förvara alla små pyssel saker, pennor, pärlor & glitter i. Visst är dom söta? Om ni vill veta vart dom finns så kan ni kika HÄRHÄR & HÄR 

lego, förvaring, lego, lådor, barnrum, kidsroom, kids


Ovanpå den vita hyllan har vi ett fång med rosa magnolia, finns på Rusta, tycker dom är himla fina att dekorera med! Nämnde i ett tidigare inlägg att jag skulle visa er sängen vi byggt, det är bara stommar som ser ut som ett litet hus i träfärg. För den som är nyfiken så finns det redan en bild på instagram (livsglitter), annars så kommer det säkert upp ett inlägg här i veckan/helgen med fler bilder och beskrivning på hur man bygger den själv för en billig peng! Men först måste jag hitta ett bra ställe att fotografera den ifrån, inte det lättaste när man bara äger ett fast 50mm objektiv, i värsta fall får det bli bilder la mobilen!

barnrum, kaninlampa,magnolia, kids, kidsroom
Kaninlampan har hängt med i många år nu, när Vilda döptes för 6 år sedan klickade jag hem denna, och ja, den har ju inte hamnat i något skåp direkt men lampan behöver fixas då små fingrar, fingrat lite för mycket på den! Kaninlampan hittar ni HÄR.

Onsdagskväll, vildingarna har nyss lagt sig för natten,
hör små viskningar mellan rummen, små, små busfrön, får
avsluta här och kika in för att säga godnatt igen...

tisdag 15 september 2015

INSPIRATION TVÄTTSTUGA

| INSPIRATION | TVÄTTSTUGA | BILDKÄLLA | HOUSE OF PHILIA |
Så förälskad i tvättkorgen, Laundery Goods!

En ordentlig tvättstuga är verkligen något jag saknar här hemma, sökt runt på lite inspiration och fastnade helt och hållet för den här fina tvättstugan, samt den dö-snygga tvättkorgen! Gillar när det är ljust och fräscht med inslag av industri för att bryta av. Tvättkorgen kommer från märket House Doctor och ni hittar den HÄR. Så 5 stjärnor av 5 möjliga får helt klart denna tvättstuga av mig!

måndag 14 september 2015

ATT FÖRSÖKA GÖRA MÅ-BRA I SJÄLEN SAKER

barnrumsinspo, diy, barntavlor, virkat moln, kids room
Idag är det en vecka sedan vi födde vår lilla änglapojke, det känns så lustigt, som att det vore igår men samtidigt som att det skulle ha gått flera år. Min tidsuppfattning har blivit något rubbad efter allt vi gått igenom dom senaste 2 veckorna, försökte övertyga J om att det minsann bara gått en vecka sedan vi var i Uppsala på onsdag...Jooomenvisst...så lite smått efter är jag, men snart tror jag att det återgår till det normala också. Vildingarna är hemma igen och det känns så otroligt skönt att bara få ha dom nära, det blir liv igen, man kan sakta men säkert börja fokusera på må-bra saker för själen mellan varven av sorg och tomhet...

barntavlor

Så just nu försöker jag göra bara det som känns bra för stunden, att få skapa och vara kreativ är något som alltid fått mig att må bra så länge det inte ligger någon press bakom det. Ett litet virkat regnmoln fick det bli samt en ny liten tavla till Vildas rum, sleep, dream & play. Tavlan med den lilla slumrande filuren är en akvarellmålning tillägnad just min lilla tjej, Vilda & Trollsländorna heter den. Sött som sockervadd vill hon allt ha det i sitt lilla krypin, precis som så många andra 6 åringar 

virkat moln, diy

Det lilla molnet har jag virkat på frihand utan mönster, kan man virka så är det inte speciellt svårt att lista ut själv hur man skall bära sig åt. Ett tips är att först rita upp lite snabbt hur man tänkt sig, sedan har man ju en liten skiss att kika på. Annars finns det säkert bra mönster och beskrivningar på hur man virkar moln på google! 

En annan dag ska jag visa er mer från Vildas rum, barnrummen är ständiga projekt och så himla roliga att få pyssla i och ändra om mellan varven. För en tid sedan delade Vildingarna rum, men nu har dom fått ett varsitt eget rum här hemma.



HOPPAS NI HAFT EN BRA DAG
OCH TA HAND OM ER




söndag 13 september 2015

ATT AVBRYTA EN GRAVIDITET

avbryta graviditet, gravid, vecka 22| LILLA L I MAGEN | VECKA 22 |
Vill börja med att tacka alla ni fina själar därute som skänkt oss så himla mycket kärlek och omtanke efter det vi gått igenom den senaste veckan. Det har varit både jobbigt och skönt att kunna skriva av sig härinne, när man har så många runt sig som vill veta hur man mår, hur allt går  osv, så är det lättare så än att behöva skriva/prata om samma sak om och om igen. Och som någon nämnde tidigare, detta är ju min sida, mitt lilla bo som jag gör precis vad jag vill med. En till anledning till att jag valt att dela med mig utav vårt liv så mycket som jag gjort under dessa dagar är just för att det pratas för lite om verkligheten, hur livet faktiskt kan se ut. Hade själv uppskattat att kunna läsa mig till om hur andra känt, hur dom bearbetat sorgen, hur förlossning och tiden efter kändes. Men jag önskar även att man hade varit mer förberedd på vad som faktiskt kan hända under en graviditet, oftast får man höra att risker hit och dit är så liten så det ska man inte bry sig om, upplever att det är för mycket lull-lull kring graviditet och barn, kanske för att inte skrämma upp och skapa onödigt mycket stress och oro, vilket inte heller är nyttigt. 


Men när det väl inträffar, det ofattbara, så vänds världen upp och ner. Man kliver in i en bubbla där man inte tror att man lever, där allt är så overkligt, man vill inte tro att det är sant, man vrider och vänder på varje ord, varje tanke, försöker hitta lösningar som inte finns. Istället för att acceptera att det är såhär det ser ut och ta det därifrån. 

Det är så många saker jag hade velat veta om innan, saker som man fick information om precis när det inträffade, eller minuter innan, saker man kanske hade velat förbereda sig mentalt på, vetat om innan. När vi var där i Uppsala och läkaren förklarade hur läget såg ut, att vi skulle föda ett dött barn i v22 så trodde jag självklart att allt skulle gå extremt snabbt, att vi kanske skulle åka direkt till Falun för att avsluta, starta en förlossning. Men att sedan få reda på att det var massor av väntetid, att behöva gå flera dagar med en liten kille som levde rövare i magen och vetskapen av att han ändå inte skulle överleva länge till, det är fruktansvärt jobbigt och jag önskar verkligen att ingen ska få uppleva det. Dagarna kändes som år, och tankarna hann vandra tusen mil och tillbaka igen för att sedan inse att det fanns ingen annan utväg hur mycket man än vred på allt. Här hade jag uppskattat om denna information fanns långt innan man ens blev gravid, kanske är det bara jag som känner så efter denna erfarenhet. Alla är vi olika.

Sjukvården borde ha en mer grundlig information, helst en hel bok så man kunde förbereda sig mentalt på hur man avbryter en graviditet, där allt finns, från början till slut. Något som jag upplevde som jobbigt var att behöva ta Mifegyne, en tablett som avstannar graviditeten för att sedan åka hem i 2 dygn och bara invänta igångsättning av förlossningen. Ingen hade förklarat för mig vad som händer, trodde att det var tabletten som skulle ta död på våran lilla kille i magen. Åka hem för att sedan invänta att han skulle sluta röra sig? Hur brutalt är inte det själsligt?!!

Efter mycket sökande på nätet hittade jag information om att tabletten bara avstannar själva graviditeten, gulkroppshormonet för 2 dygn, det tar inte död på barnet. Man räknar med att själva förlossningen ska göra så att barnet dör, ibland överlever dom, några minuter eller få timmar efter dom kommit till världen. Jag kände vår lilla pojke ända in i det sista, vet inte vad som är jobbigast, att veta att han fortfarande lever eller att veta att man har ett dött barn i magen. Och nu är jag brutalt ärlig, ni får ursäkta mig för det, men det är så mina tankar gick...

Så hur jobbigt det än är att sitta här och skriva, gå igenom händelserna igen, vill jag ändå göra det ifall att det kanske är något därute som varit med om samma sak, eller ska gå igenom samma sak och vill läsa mer om det. Det är även ett sätt för mig att kunna bearbeta det som hänt, inte lägga locket på som jag är så duktig på vid större tragedier tidigare i livet, denna gång kommer jag låta sorgen få finnas, men inte ta över, men den ska få finnas och inte stängas inne. Jag tror det är extremt viktigt att ta hand om sig själv och låta det ta tid, fokusera på sådant man mår bra av för stunden, låta sig göra saker man mår bra av utav att känna skuld för det. Men även få vara ledsen och sörja. 

Snart kommer mina två små Vildingar hem, efter att ha varit borta
i 1,5 veckas tid är saknaden enorm. Vi har tur som har dom små, som kan lysa
upp våran tillvaro, få oss att se framåt och kämpa för deras skull.

All kärlek till er och åter, tack för all omtanke och
 kärlek ni skänkt oss. 

lördag 12 september 2015

DU FATTAS OSS, LILLA HJÄRTAT.

bebis, v22, avbryta graviditet, avbruten graviditet, änglapojk, änglabarn, hjärtfel,
| LILLA L | 7 SEPTEMBER | 680GRAM | 31CM LÅNG |


Det är lördag, 5 dagar har gått sedan vi fick träffa vår lilla änglapojke för första och sista gången. Det är fortfarande så overkligt, som att vi är i en bubbla där vi slungas mellan enorm tomhet och sorg. Att vakna varje morgon och inse att det inte finns ett litet liv i magen gör så fruktansvärt ont, men på något vis lever vi ändå trots att det känns som att hjärtat stannat.

I måndags tog vi vår packning för att lägga in oss, inväntade värkar för att sedan hamna uppe på förlossningen. Att veta om att all smärta inte är till någon nytta gör självklart att hela förloppet känns mer, men jag trodde aldrig att det skulle göra så vansinnigt ont, ondare än vid mina tidigare förlossningar med barnen. Efter ca 10 timmars brutal smärta både fysisk och psykiskt kom han, vår lilla fina kille. Så välskapt och vacker för att bara vara i vecka 22

Vi hade honom hos oss både måndag och tisdag sedan var det dags att ta farväl, efter att ha granskat varje tum av vår fina lilla kille, fått både fot och handavtryck samt fångat så många bilder det bara gick så var det ändå så himla overkligt och svårt att ta farväl. Hjärnan och kroppen är inställd på att få ta med sig ett litet liv hem till tryggheten, inte lämna kvar det lilla livet, när det går upp för en, att vi måste lämna honom vet man inte riktigt vart man ska ta vägen. Tomheten och sorgen äter upp en inifrån...

5 dagar har gått, det känns overkligt, efter att ha isolerat sig totalt börjar man ändå förstå att livet måste fortsätta hur jobbigt det än är. Känslan av att inte ha något att se framemot kommer hela tiden, tomheten, sorgen och även ilskan på hur orättvist och hemskt livet kan vara. Rädslan för att uppleva samma sak igen gör att man funderar mycket, om man någonsin kommer våga sig på att bli gravid igen. Chanserna är små att samma sak skulle kunna ske, men samtidigt finns det en risk, klarar själen av det? 

Imorgon är det söndag och vi får äntligen hem Vildingarna, dom har varit så saknade, är så tacksam över att dom inte har behövt se all sorg och smärta under denna tid. Vi har tur som har dom i våra liv, en anledning till att stiga upp på morgonen hur jobbigt det än är, en anledning till att livet måste fortsätta och att vi sakta men säkert kan börja leva igen, le och känna en längtan inför framtiden.

Men just nu tar vi en dag i taget, försöker bearbeta och få hjärnan att förstå att det är såhär det är nu, oavsett hur vi vrider och vänder kommer ingenting att ge oss vår lilla L tillbaka. Vi har honom i minnet och där kommer han för alltid att finnas kvar, precis som i hjärtat.

Hade så gärna velat visa er fler bilder av vår fina lilla kille, men det är många som tycker det är otäckt, vilket jag helt förstår fullt ut, man måste nog ha upplevt allt detta själv för att inte känna rädsla. Det är ett barn och inte ett litet outvecklat foster, allt finns där och ser precis ut som en liten bebis fast mycket, mycket mindre. Det är verkligen helt otroligt, från att bara vara en liten prick till att bli så utvecklad på bara några månader. Människan och kroppen är verkligen ett mirakel, och ännu större mirakel är väl ändå alla barn som föds friska och välskapta...

Så fotografierna av vår lilla L kommer finnas här hemma för
våra anhöriga som vill se honom tillsammans med oss.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...